Sverige – ett grönt land?

Frukostbordet är fullt med allt från limpor och pålägg till flingor och kaffekoppar. Två skivor bröd hoppar upp från brödrosten och väcker min slumrande familj i dagdrömmarna. Alla är trötta idag. Men trötthet hör till när det är grått och slaskigt väder och även stressen hör till såhär inför jul. Mamma, som verkar ha 8 armar, lyckas guida lillebror genom installationen på datorn ända från köket samtidigt som hon steker pannkakor, gör nytt kaffe samt matlåda till pappa som ska någonstans med företaget. Ibland hinner hon ändra kanal på radion också.

Efter att pappa grabbat tag i matlådan krockar vi i korridoren. Han stannar upp och ler stolt från öra till öra medan han självsäkert pekar på det gröna bandet på hans kavaj.Ett grönt sidenband i Rosa Bandet-anda.

- Visst ser jag proffsig ut? Fick det från en grabb på jobbet!

- Vad står det för?

- Spelar det någon roll? Jag ser ju proffsig ut!

- Du vet inte vad det står för pappa…

Lillebror gormar ”Det står säkert för FITTCANCER eller nånting” och förlorade i samma sekund veckopengen.
Pappa och jag slänger på oss ytterkläder och säger hejdå till varandra utanför huset och jag börjar gå i riktning mot stan för att möta upp Jonna och Susanne. På vägen hoppar jag lite barnsligt i några vattenpölar och raskar vidare förbi ett stort plank efter att nästan ha blivit påkörd av en gammal cyklist.
Sen stannar jag upp. Går tillbaka några steg och tittar över planket.

Där.

Jag ser ett inplastat papper med uppradade fakta om cannabis. På pappret har någon prydligt satt ditt ett precis likadant grönt band som pappa så stolt visat upp tidigare.
På resten av vägen ser jag bara fler och fler likadan affischer och nu verkar det vara allt mina vänner snackar om. Vi har naturligtvis bestämt oss för att inte berätta någonting för pappa som uppenbarligen missat affischeringen av staden – det är rätt kul att se honom gå omkring lyckligt ovetandes =)

Men vad tycker ni om affischen? Är det bra eller dåliga argument för en cannabislegalisering?

Fick denna bild skickad till mig från en av de personer som sätter upp dessa.

Over and out!
/Natascha

Pheeew!

Jag håller ingen stenkoll på mitt läsarantal men man märker ju när det finns ett par tusen extra besökare, som för några dagar sedan. Jag bestämde mig för att kolla resultaten på min religions-undersökning för ett par inlägg sedan.

Ledande var: Scientologi 90% (1283 votes)

Över tusen personer bestämde sig för att följa uppmaningen på en community (Flashback); att rösta på Scientologi bara för sakens skull. Komiskt, då jag för några sekunder undrade om Sverige gått helt loco! Men när jag såg referensen och klickade på länken föll bitarna på plats – pheeew!

Så oroa er inte – det finns nog inte 90 % av Tom Cruise-galninger i det här landet =)

Over and out!
/Natascha

Korkad mamma. Faktiskt!

Ja, läraren för två inlägg sedan fick även lite skäll av rektorn och han är nu allmänt småtjurig på mig. Läraren alltså. Men det är inte de enda dispyter som har pågått.

Min lillebror spelar fotboll på onsdagar så igår följde jag och mamma med honom på träningen. Det är ett sött litet knattegäng som lattjar lite smått med bollen och gör ett antal tricks innan de delas upp i lag och ska börja spela. Det hela börjar väldigt bra – grabbarnas mammor (inga pappor är närvarande) applåderar medan grabbarna gör modiga försök till mål och lillebror min lyckas rädda två bollar.

En lite större grabb ser sin chans till ett mål, tar sats och springer mot bollen för att sparka och bollen flyger mot målet – brorsan räddar bollen. Då springer alltså denna kille fram till min lillebror och knuffar ner honom till marken. Brorsan reser sig upp och blänger lite lagom förbannat på honom innan han vänder sig om för att gå tränaren som på sekunden sa till dom båda att komma dit.

Men den här pojken uppskattade inte direkt blicken han fick av brorsan och springer därför efter honom, hoppar på honom, och knuffar honom nedför en backe. På den backen stod en gammal trasig bänk som brorsan landar på och bänken landar i sin tur på honom när han rullat nedför backen. Detta sker under loppet av ca 10 sekunder.

Alla tittar storögt och häpet på hela händelseförloppet och morsan springer ned till bror min och ber honom ställa sig upp, vilket han inte kan.

Mamma:
- Jag ringer en ambulans i försäkerhets skull. Han har rätt ont.
Den andra grabben mamma:
- Det var det löjligaste! Det är ju bara att fortsätta spela, det där kan inte ha varit särskilt farligt! Att sånt hönsmammeri ska tillämpas av något så harmlöst!

Jag kokar upp och det första mamma gör är att ge mig en sträng blick då hon vet att jag skulle gett kärringen en riktig utskällning om jag fått chansen.

Mamma:
- Du bör tänka över din egen uppfostran istället för att kritisera andras!

Alla stod alldeles stumma och grabbens mamma mumlade någonting om att det var dags för dom att gå hem.  No shit.

Brorsan bröt ett ben i foten och får gå med krycka, stackarn. Jag vet inte vem jag ogillar mest, den där grabben eller hans mamma.

Over and out!
/Natascha

Korkad lärare. Faktiskt.

Tjenixen!

Jag vet att jag inte uppdaterar särskilt ofta, och just nu är det inte mycket jag kan göra eftersom jag är väldigt upptagen med bland annat skolarbete. Det känns väldigt synd eftersom jag älskar att skriva och föra diskussioner med andra människor.

Det är däremot härligt att så många ändå följer min blogg, kommenterar, länkar och skriver mail till mig.
Det uppskattas!

Nu till ämnet.

Susanne och jag sätter oss som vanligt vid bordet längst fram på engelskan. Det är 5 minuter kvar tills att lektionen börjar och vi plockar upp block och dylikt. Medan jag rotar i min väska och inser att jag lyckats glömma både pennfodral och själva engelskaboken i skåpet, så drar sig läraren fram till vårt bord.

Lärare (tittar allvarligt på mig):
- Natta.
Jag
- Ja?
Lärare:
- Varför åt inte du idag? Du var inte i matsalen.

Jag förstod precis vad det handlade om. Den här läraren ska predika om varför det är viktigt att äta.
Jag förväntade mig inget mer än ett tal om hur man får svårt att koncentrera sig på lektionerna utan mat, hur man inte orkar med gympan och känner sig allmänt trött.

Jag:
- Jag åt på stan med Jonna, det är lugnt.
Lärare:
- Natta, är du säker på det?
Jag:
- Ehh, ja?
Lärare:
- Skulle Jonna intyga detta?
Jag (förbryllad):
- Ja…?
Lärare:
- Var är Jonna nu?
Jag:
- Hos skolsyster. Vadår…
Lärare (avbryter):
- Jaha. Jasså. Mmm…

Och så var det igång. Natta, hur lång är du? Natta, vad väger du? Natta, ditt BMI ligger bara på 16.8! Natta, jag måste ringa dina föräldrar. Natta, jag ska prata med din klassföreståndare. Natta Natta Natta.

- Jag heter Natascha. Jag äter och mår bra.

Vid det här laget hade alla hunnit komma in i klassrummet och sätta sig. Det var knäpptyst.

Tills Jonathan sa:
- Är du helt dum i huvudet eller? Vet du hur mycket hon äter? Har du sett? Hon åt t o m upp min kebab en gång. På 4 minuter!

Men nej, han ringde mina föräldrar, skolsköterskan och gymnastikläraren. Pappa fick intyga att jag ”åt för fem elefanter” (vad fint han pratar om mig, far min) och mamma nästintill skällde ut läraren för att han tog upp ämnet inför hela klassen.

Men det är klart att man har världens anorexi-rykte nu. Jippie.
Kollade även upp vad BMI är. Jävla hokus pokus.

Over and out!
/Natascha

En kopp kaffe kanske?

Mitt förra inlägg kan tyckas vara ogenomtänkt och kanske t.o.m. kränkande och jag vill klargöra att även om jag står för mina åsikter fullt ut så var jag upprörd när jag skrev det. Jag ser inte alla unga föräldrar på samma sätt och vissa är rentav hjältar som har lyckats så bra!

Det är väl jag som har varit lite väl trött på allt de senaste dagarna, minst sagt idag:

När man trots sina bestämda rutiner ändå har varit uppe till kl. 03.00 på natten och ska upp kl. 06.00 så finns det inget man hellre önskar än att kunna trolla sig till skolan. Man vill helt enkelt inte vakna på golvet för att man råkat rulla ur sängen, man vill inte slå foten i tröskeln, få en stekhet pannkaka kastad i ansiktet av sin lillebror, få skäll av mamma för att man fört för mycket oväsen i natt (kommer inte ihåg ett skvatt, pratar jag i sömnen?) men helst av allt vill man inte få reda på att man missat bussen. Med 2 minuter.

Jag tror det kallas Murphys lag. Kan det gå fel, då går det fel. Tappar du en macka, kan du ge dig på att den landar med pålägget neråt.

Jag slänger på mig första bästa paltor, låter en tofs rädda frisyren, grabbar tag i väskan och innan jag rusar iväg till busshållsplatsen tar jag mig en snabb titt i spegeln. Jag ser ut som en vilde.

När jag väl har besegrat de 4 trappor som leder upp till min våning träder jag in i Bitterhetens Klassrum. Stämningen är sur som strömming och jag frågar vem som har dött.
”Vanligt folkvett har dött!” utbrister min lärare. Förbannad var bara hennes förnamn denna olycksdrabbade morgon och eftersom David saknades var det rätt uppenbart att grabben gjort henne arg och sedan flytt krigsfältet. Jag slår mig ner bredvid Jonna-donna.

”Vet du vad? Du ser ut som en vilde. Typ Tarzan!”

Jo tack, Jonna. Jag vet.
Nu ska vi i alla fall över en sväng till Emil vars rygg jag fick rida på genom skolkorridorerna i 190, haha! Och här är en jättebra låt som han spelade på gitarr på lunchrasten, den muntrade upp mig i alla fall:

Over and out!
/Natascha

Man ska inte impulsköpa djur…

… men det är precis vad jag har gjort. Ja, jag är så skyldig man kan bli. Efter mycket om och men så drog jag och Jonna till djuraffären efter skolan och tillsammans pallrade vi oss till djuräffären. Väl inne går vi till gnagaravdelningen och medan jag står och klagar på att dom har gnagarna och dessa envist högljudda fjäderfäna i samma rum så utbrister Jonna:

- Vänd dig inte om! Du kommer bara vilja ha den.

Min bästa vän Jonna är mycket väl medveten om att när jag vill ha någonting blir jag hopplöst besatt av det och kan inte få saken ur skallen förrän det är mitt. Men dum som man ibland är vänder jag mig om ändå och får syn på Ludde. Världens sötaste kanin.

Jag ringer farsan för att fråga om jag får köpa kaninen, trots att jag vet att han kommer säga nej. Men han upphör aldrig att förvåna. Han tyckte det var helt okej! Så nu har vi just kommit hem från djuräffären med kanin och jag och Jonna kan inte stirra oss mätta på Ludde, haha! Nu tycker väl säkert ni att jag är en bortskämd brat men det var jag som fick pröjsa för kalaset med mina egna pengar. Och det var det värt! Jag uppdaterar med bilder i nästa inlägg.

Och förlåt till alla jag skulle ha ringt, efter telefonsamtalet med farsan lade mobilen av, vi kom just hem nu.

Många har frågat i mail och så vilken skola jag går på och hur det går för mig i skolan. Jag avslöjar inte sådana här saker, men jag kan säga att det går bra för mig. Jag skulle börjat 9:e klass nu till hösten istället för 8:an. Men efter 2 dagar i nya klassen drar jag mig ur. Alla var jätteshyssta men det kändes alldeles för främmande och nytt för mig. Så Jonna & Gänget – I’m coming back! Min ”studievägledare” tycker att jag ska försöka några dagar till, men jag pallar inte. Jag har saknat min vänner för mycket.

Träffade en shysst grabb i min ”nya” klass som heter Emil, han skickade en lapp till mig under en lektion där det stod ”Kärt barn har många namn, elak bloggare har många läsare”, haha! Sen snackade vi hela rasterna, han har världens humor. Men han vägrar berätta hur han visste om min blogg, jag som har trott att jag varit überanonym.

Mitt internet har varit nere och är i övrigt otroligt segt, så det blir inte mera blogg i dag men joina gärna diskussionen om päls i inlägget nedan.

Och så är man på topp 10-listan i kategorin ”Humaniora och Livsåskådning” på Bloggportalen och jag har dessutom 60 prenumeranter på Bloggkoll. Tack kära läsare, you make my day! Vill du prenumerera på min blogg? Skriv bara in YourNatascha i sökfältet här och klicka sedan på plusset bredvid min blogg. Lätt som en plätt.

Jag kanske är lite sen ute, men se dokumentären om hedersmord kl. 20.00! Kommer ej ihåg vilken kanal, men det går ju att kolla upp!

Over and out!
/Natascha

Lagar kring alkohol & Juno

Först vill jag be om ursäkt till några av er som lämnat kommentarer men inte fått dom godkända. Det har visat sig att vissa kommentarer hamnar i skräppost-mappen som jag nyss upptäckte. Jag ska försöka komma underfund med hur detta fungerar!

Till dagens ämne, eller snarare fråga:
Hur ligger det till egentligen, får man verkligen bjuda sina egna minderåriga barn på alkohol i hemmet (eller utanför hemmet?) eller är det lika förbjudet som att köpa ut åt minderåriga? Vad är den väsentliga skillnaden?
Om någon vet hur detta ligger till, och dessutom har källa på det så får du gärna upplysa oss andra om detta.

Men om det nu är sant – hur fungerar det då? Känns som en väldigt luddig lag. Hur mycket får man bjuda på? Hur ofta, när som helst? Får man även köpa ut alkohol åt sitt eget barn som den drar iväg med på fest? Då handlar det inte om alkohol i hemmet längre.

Till ungarna?

Jag tycker denna lag är konstig. Och finns det inga specifika regler om hur denna alkholkonsumtion bör regleras så tycker jag vi klarar oss utan en sådan lag. Visst, vissa föräldrar vill kanske bjuda på ett glas vin till maten någon gång ibland eller möjligtvis champagne på studenten – men det kan så lätt gå överstyr. Är detta lagligt så kan ju Linas föräldrar köpa ut massa sprit åt henne + sällskap varje helg. Det enda de behöver göra för att hålla sig till lagen är att förbruka spriten på hemmaplan. Om man nu får bjuda sin 17-åriga dotter på sprit, vart går då gränsen? Får man bjuda 10-åriga Kalle på öl?

Vad tycker ni, ska man få bjuda sina egna minderåriga barn på alkohol? Hur långt ner i åldrarna ska detta få vara lagligt? Om ni tycker det är okej, vilka restriktioner ska finnas? Tycker ni samma lag bör gälla cigaretter och snus?

—————————————————————

En läsare skrev för någon dag sedan att jag påminner om Juno och att jag borde se filmen om jag inte redan gjort det. Så jag och några vänner hyr denna underbara film och tittar på den hos Jonna.

Monika:
- Du är ju Juno upp i dagen. En sarkastisk cyniker.

Detta ledde naturligtvis till en timlång diskussion där jag fick försvara mig mot sällskapet och försöka övertyga dessa att jag inte är den misantrop de tror jag är. Det gick ju sådär.

Har även sett att många når min blogg genom BloggKoll – coolt att ha prenumeranter!

Over and out!
/Natascha

Respetlösa småbarnsföräldrar

Varfööör? ekar det i mina tankar efter kvällens middag på en av stans finaste restauranger. Det var ju så trevligt, så trivsamt. Levande ljus, mysig stämning och väggar som badar i vackra färgmålningar. Familj är närvarande vid det ovala bordet och syster menar att det hela påminner om Den Sista Måltiden. Pappa spänner ögonen i mig och mimar ”Judas”.

Efter en kvarts velande lyckas mamma beställa något franskt och obegripligt och när vi väl får våra rätter hinner jag inte ens känna doften av den där efterlängtade kantarellsåsen innan…

Ett gallskrik, ett vrål.

En snorande, vrålande, dreglande bajsmaskin. Jag vill minnas att det även kallas barn om man ska vara politiskt korrekt. Den sitter och skvätter i någon form av soppa med sin lilla sked och ylar obehindrat. Hade man kunnat tjuta upp en lunga skulle detta gastande monster inte ha några kvar. Vittnena till denna glädjedödande situation tar alla en djup suck och ger upp allt hopp om en lugn afton.

Nu håller inte jag reda på vilka målgrupper min blogg har, men om det finns några småbarnföräldrar som läser min blogg och drar med sina skrikande telningar till fina restauranger – kan ni då förklara varför man så lättvindigt utsätter sina medmänniskor för dylik tortyr? Bara för att ni är bedövade av ert kravfulla, påfrestande och stressande livsval så behöver ni väl inte låta det gå ut över oss som faktiskt inte tycker att era smaklösa odjur är det sötaste som finns.

”Skaffa aldrig barn, det suger” viskar pappa och flinar.

Det borde finnas barnfria restauranger. Tycker ni övriga restaurangsbesökare ska ha rätt att klaga på småbarnföräldrar som släpar in tjutande ungar på finrestauranger? Tycker ni att ägaren ska ha rätt att avfärda folk som förstör stämningen på en restaurang?

Jag passar på att klargöra (för att hindra eventuella missförstånd) att jag inte är emot yngel i sig utan deras föräldrars avsaknad på uppförande och respekt för sin omgivning. Skulle ni föredra en barnfri restaurang förutsatt att maten, stämningen, personalen etc. är lika bra?

———————————————————————

Har även fått kommentarer och mail om att jag borde skriva oftare. Härligt att veta att ni saknar mina inlägg! Just nu skriver jag väl ett inlägg om dagen men jag ska försöka bjuda till mer.

Over and out!
/Natascha

Blondinbella och min pappa är busted

Jag vet att Blondinbellas lögner och PR-trick börjar bli allt vanligare att läsa om och jag tänkte att jag skulle lägga det på hyllan ett tag. Men så hör jag Susanne fnissa vid datorn bredvid mig.

Susanne:
- Hon har verkligen officiellt förklarat sig avslöjad. Och hon tar ut allt på Stina Lee, haha!

Blondinbella som fått hela sin image totalt röjd de senaste dagarna väljer att ta ut sin ilska över denna förlust på den hyllade bloggerkan Stina Lee. Det var ju bland andra denna bloggerska som genomskådade Blondinbellas PR-trick angående ”övergreppet” och riktade kritik mot hennes vilda supande. Blondinbella vars lögn blivit helt blottad till hela bloggvärlden och övriga internet har i sin desperation bestämt sig för att det inte finns något bättre att göra än att försöka dissa den hyllade bloggerskan Stina Lee.

I rest my case.

—————————————————————–

Och för alla som tjatar om en bild på mig; tacka Jonna som pusslat ihop två random bilder av mig för att försöka ge er en så tydlig bild som möjligt av hur jag ser ut!

Jag är så jävla snygg.

———————————————————————–

”HEj,
Jag läste din blogg nyss o kan inte säga annat än att jag gillar den. Och på sättet du skriver på skulle du lika gärna ha kunnat vara 25 som precis som jag, 14. Sitter bara o håller med i allt du skriver. Otroligt roligt att det finns människor som bloggar om saker som faktiskt har betydelse.
Keep it up!”

Tack Sanna!
Vill även tacka alla de som skriver så underbara saker om min blogg och länkar hit från deras egna bloggar. Ni är guld värda!

Ja just det. Idag satt jag i soffan och lyssnade på Bimbo Boy låtar när pappa satte sig bredvid och undrade vad jag hade för mig. Jag svarade att jag lyssnar på Bimbo Boy. Pappa asgarvade. Jag ger honom hörlurarna men det skulle jag inte gjort för nu får jag inte tillbaka min Ipod. Han påstår att han lyssnar på Metallica låtar men det vet jag att han inte gör eftersom Susanne upprört raderade allt Metallica relaterat på min Ipod igår medan hon förargade sig över att dom blivit mainstream. Så pappa är busted…

Over and out!
/Natascha

Feminism FTW!

Efter att jag och Jonna lirat fotboll i denna olidliga värme (istället för att ”jobba på solbrännan” som alla andra ville göra) så kilade vi ner på stan till ett café för att ta en kall läsk. Där träffar vi vår coolaste lärare och inser hur mycket vi har saknat henne sedan sommarlovet började. Vi sätter oss ner och snackar om allt mellan himmel och jord och det visar sig att hon är lite tvär på sin man efter att han påstod att feminister är galna maktgiriga hycklare och mansfötryckare. Trångsynt kom vi överens om att han var.

Och jag förstår faktiskt inte vad för problem vissa har med feminism. Då syftar jag inte nödvändigtvis på feminism á la Linda Skugge och FI, utan feminism á la vanligt folkvett. Där både män och kvinnor åtnjuter samma rättigheter och förutsättningar, utan kvotering.

Detta nämner jag där vi sitter på caféet och en man i 25-årsåldern förklarar lugnt och sakta till mig (som om jag var en 3-åring) att feminism enbart är till för kvinnors fördelar men inte för männens. Att kvinnor ska få männens fördelar men inte tvärtom. Och jag blev så irriterad på hans besserwisser attityd så jag använde naturligtvis samma ton som han gjorde mot mig när jag förklarade att han minsann hade fel. Min lärare lånar mig hennes laptop, jag slår upp ordet feminism i ett Internet-lexikon och där står det naturligtvis ”rörelse som kämpar för jämställdhet mellan könen”. Han muttrar något om att ordböcker idag är opålitliga och drar sig tillbaka till sitt bord.

Aja. Frisk vågat… punkt. Vi är girlpower.
Vi diskuterar vidare ämnet och kommer in på små skillnader mellan män och kvinnor i vardagen och analyserar dessa handlingar utifrån ett ekonomiskt perspektiv.

Jonna:
- Män torkar ju i och för sig inte sig själva efter dom har kissat, så dom sparar ju mer pengar på toalettpapper.
Lärare:
- VA?! Torkar sig inte män efter de har kissat?!
Jonna (förvånad):
- Nej?
Lärare:
- Min man gör det!
Jonna:
- Är du säker?

Vår lärare sätter genast igång att sms’a sin man angående det hela och han svarar att nej, varför skulle jag torka mig efter jag har kissat? Hon blir helt paff och frågar sig varför vi tjejer ska använda toapapper när män inte gör det. Och det var denna fråga som blev hela grunden till vår ”Vägra patriarkat-papper”-klubb. För tänkt efter:

1. Kiss är sterilt, t o m i krig har soldater kissat på varandras sår för att förhindra eventuella infektioner. Alltså är det inte alls ohygieniskt att strunta i toapapper efter kissande.
2. Olle (alltså Fråga Olle-Olle) berättade någon gång att kiss kan bota vissa könssjukdomar.
3. Sen kommer givetvis den ekonomiska aspekten in. Fatta hur mycket pengar man sparar genom att strunta i att köpa det där patriarkat-pappret. Joina vår klubb och gör kissrevolution medsystrar!

Vi träffade även på Jonathan som ville joina vår klubb, that’s a real man!

PS. På frågan varför Blondinbella inte är feminist svarar hon: ”Idag anser jag att det står för mansförtryck vilket jag tycker är fel” – ja, att feminism skulle vara mansförtryck är ungefär som att säga att patriotism är nazism. Vissa människor kan väl inte tänka längre än så.

Over and out!
/Natascha